Vänskap.
Fortsätter på föregående tema.. Vänskap..
Ett mysterium, något livsnödvändigt!
Något jag känner fattas i mitt liv just nu, jag vet att jag har många vänner som jag lätt skulle bara kunna slå en pling till, men på något sätt så är jag bara för lat. Jag har jobbat väldigt mycket den senaste tiden och känner att jag bara behöver vara ledig och umgås med vovven och mannen här hemma..
Men jag vill så gärna hinna träffa mina underbara vänner, men ibland har jag inte bara energin till det. Och det är ganska lamt att skylla på det också. Men men, detta är ju inget problem egentligen, men som sagt jag är nog helt enkelt lat. Så den enda som kan göra något åt saken är ju jag, bara att ta sig i kragen!
Sen har jag även funderat länge på om det jag jobbar med verkligen är rätt, det känns ibland som att jag inte klarar av det. Jag vet inte hur vissa saker fungerar, och sist jag jobbade fick jag även reda på att det kommer bli mycket mera jobb för min del! Eftersom det är en tjej som ska ha barn i juni/juli. Så sommaren kommer nog bli mer än heltid eftersom jag kommer jobba ist för henne och ha kvar mitt extra eftersom det inte är någon annan som kan.
Detta kommer ju inte så lägligt, eftersom jag är sjukt sugen på att skaffa nytt. Eftersom jag inte känner mig 100% trygg i många situationer...
Tufft. Men samtidigt i tider som dessa så får man väl uppskatta att man har ett jobb iaf:)
Usch så negativt det blev. Men jag får sådan ångest så här i juletid eftersom jag ska hinna med alla människor som jag tycker om, och tiden räcker inte till, vilket gör mig GALEN.
Jag vill åka till mormor och morfar, farmor och farfar, pappa och "mamma", mamma och lillasyster, storasyster och man, svärförälsdrar, och inte minst vännerna!
Jag pallar det liksom inte riktigt, jag vill slita mig själv i stycken, bara för att vara med de personer jag älskar!
Jag vill visa dem hur mycket jag verkligen uppskattar dem, älskar dem och beundrar dem!
Ni är bäst! Och jag försöker visa så gott jag kan, hur mycket ni betyer för mig.
Det är så sjukt mycket!
Detta inlägget kan egentligen bli hur långt som helst, men gud vad tråkigt det skulle bli!
Hur kan man visa för farmor/farfar/vän/pappa/syster på ett bra sätt att de verkligen betyder allt!, att jag inte kan tänka mig ett liv utan dem. Jag kan inte föreställa mig, det finns verkligen inte.
Och det är det som skrämmer mig mest. Jag har aldrig förlorat någon som stått mig nära, vilket man ska vara väldigt lycklig över att man har alla kvar. Men samtidigt så kommer jag snart åka på en riktig smäll! Min farmor och farfar har alltid varit en stor del av mitt liv, och ibland tror jag att de har influerat mig mera än min egen mamma och pappa. Farmor och farfar är verkligen mina riktiga idoler. Samt min pappa såklart. Min hjälte här i världen, han räddade mig bokstavligen när jag mådde som sämst. När jag verkligen inte ville leva längre, han fanns där, och sa att han kännt samma sak. Jag älskar dig pappa!
Puss<3
Syster1
Ett mysterium, något livsnödvändigt!
Något jag känner fattas i mitt liv just nu, jag vet att jag har många vänner som jag lätt skulle bara kunna slå en pling till, men på något sätt så är jag bara för lat. Jag har jobbat väldigt mycket den senaste tiden och känner att jag bara behöver vara ledig och umgås med vovven och mannen här hemma..
Men jag vill så gärna hinna träffa mina underbara vänner, men ibland har jag inte bara energin till det. Och det är ganska lamt att skylla på det också. Men men, detta är ju inget problem egentligen, men som sagt jag är nog helt enkelt lat. Så den enda som kan göra något åt saken är ju jag, bara att ta sig i kragen!
Sen har jag även funderat länge på om det jag jobbar med verkligen är rätt, det känns ibland som att jag inte klarar av det. Jag vet inte hur vissa saker fungerar, och sist jag jobbade fick jag även reda på att det kommer bli mycket mera jobb för min del! Eftersom det är en tjej som ska ha barn i juni/juli. Så sommaren kommer nog bli mer än heltid eftersom jag kommer jobba ist för henne och ha kvar mitt extra eftersom det inte är någon annan som kan.
Detta kommer ju inte så lägligt, eftersom jag är sjukt sugen på att skaffa nytt. Eftersom jag inte känner mig 100% trygg i många situationer...
Tufft. Men samtidigt i tider som dessa så får man väl uppskatta att man har ett jobb iaf:)
Usch så negativt det blev. Men jag får sådan ångest så här i juletid eftersom jag ska hinna med alla människor som jag tycker om, och tiden räcker inte till, vilket gör mig GALEN.
Jag vill åka till mormor och morfar, farmor och farfar, pappa och "mamma", mamma och lillasyster, storasyster och man, svärförälsdrar, och inte minst vännerna!
Jag pallar det liksom inte riktigt, jag vill slita mig själv i stycken, bara för att vara med de personer jag älskar!
Jag vill visa dem hur mycket jag verkligen uppskattar dem, älskar dem och beundrar dem!
Ni är bäst! Och jag försöker visa så gott jag kan, hur mycket ni betyer för mig.
Det är så sjukt mycket!
Detta inlägget kan egentligen bli hur långt som helst, men gud vad tråkigt det skulle bli!
Hur kan man visa för farmor/farfar/vän/pappa/syster på ett bra sätt att de verkligen betyder allt!, att jag inte kan tänka mig ett liv utan dem. Jag kan inte föreställa mig, det finns verkligen inte.
Och det är det som skrämmer mig mest. Jag har aldrig förlorat någon som stått mig nära, vilket man ska vara väldigt lycklig över att man har alla kvar. Men samtidigt så kommer jag snart åka på en riktig smäll! Min farmor och farfar har alltid varit en stor del av mitt liv, och ibland tror jag att de har influerat mig mera än min egen mamma och pappa. Farmor och farfar är verkligen mina riktiga idoler. Samt min pappa såklart. Min hjälte här i världen, han räddade mig bokstavligen när jag mådde som sämst. När jag verkligen inte ville leva längre, han fanns där, och sa att han kännt samma sak. Jag älskar dig pappa!
Puss<3
Syster1
En jävla massa år av vänskap...
Det här handlar inte om mamma. Kanske hon har en liten bit inblandat i det hela men annars så kommer detta inte handla om mamma.
Det är så att jag är så trött. Inte bara allmänt trött utan förbannat jävla trött på folk som inte ser mig som 1 person. Folk ser mig inte 1 person utan de räknar alltid med min kompis. Kompisen som jag varit kompis med sedan dagis.
Det är en jävla massa år av vänskap.
Det blir ungefär 12-14 år av vänskap.
Folk ser oss två som en person eftersom vi alltid umgås.
Våran situation kan relateras till varann och vi har massor gemensamt. Något som människor runt omkring har jävligt svårt att förstå.
Men bara för att vi umgås mycket så ger inte det folk rätten att se oss som en enda person när vi är 2 personer med helt OLIKA personligheter. Folk har ingen rätt att göra det. Men det gör de ändå, det är så jävla frustrerande!
Jag kan tolerera att klassen ser en som en enda person för dom tycker jag ändå inte om men när lärarna börjar med det också. Då går det fanimej för långt!
Lärare ska se varje elev som en egen individ, och bedöma dem från enskilda elevens förmågor och kunskaper. Men när lärarna börjar se elever som umgås mycket som en person så är det fel.
Situationen på skolan har blivit den att det är alltid jag och min kompis som jobbar tillsammans. Lärarna brukar säga till mig när kompisen är bort att det är "ovant" och "konstigt" att se mig utan min "vapendragare", "kompanjon" osv.
Okej, jag FATTAR! De tycker förmodligen inte om att vi umgås så mycket. Annars skulle de väl inte reagera så som de gör? Eller?
Jag är jävligt trött på att bli behandlad så här, vilket som är konstigt för jag har nästan alltid blivit behandlad på ett väldigt dåligt sätt av människor runt omkring.
Aja, har inte tid att skriva mer.
//syster 2
Det är så att jag är så trött. Inte bara allmänt trött utan förbannat jävla trött på folk som inte ser mig som 1 person. Folk ser mig inte 1 person utan de räknar alltid med min kompis. Kompisen som jag varit kompis med sedan dagis.
Det är en jävla massa år av vänskap.
Det blir ungefär 12-14 år av vänskap.
Folk ser oss två som en person eftersom vi alltid umgås.
Våran situation kan relateras till varann och vi har massor gemensamt. Något som människor runt omkring har jävligt svårt att förstå.
Men bara för att vi umgås mycket så ger inte det folk rätten att se oss som en enda person när vi är 2 personer med helt OLIKA personligheter. Folk har ingen rätt att göra det. Men det gör de ändå, det är så jävla frustrerande!
Jag kan tolerera att klassen ser en som en enda person för dom tycker jag ändå inte om men när lärarna börjar med det också. Då går det fanimej för långt!
Lärare ska se varje elev som en egen individ, och bedöma dem från enskilda elevens förmågor och kunskaper. Men när lärarna börjar se elever som umgås mycket som en person så är det fel.
Situationen på skolan har blivit den att det är alltid jag och min kompis som jobbar tillsammans. Lärarna brukar säga till mig när kompisen är bort att det är "ovant" och "konstigt" att se mig utan min "vapendragare", "kompanjon" osv.
Okej, jag FATTAR! De tycker förmodligen inte om att vi umgås så mycket. Annars skulle de väl inte reagera så som de gör? Eller?
Jag är jävligt trött på att bli behandlad så här, vilket som är konstigt för jag har nästan alltid blivit behandlad på ett väldigt dåligt sätt av människor runt omkring.
Aja, har inte tid att skriva mer.
//syster 2
Historien om den borttappade regnjackan
Ja, nu har min inte så kära mor börjat skylla på mig för att en regnjacka som jag använde en gång i oktober plötsligt är borta. "Har du sett den blåa regnjackan?", "vart är den?", "du hade den sist" osv. Hon tar alltid ut saker i förväg. När hon inte hittar saker så är det mitt fel. Hela tiden. Spelar ingen roll och det handlar om försvunna köttbullar till den blåa regnjackan. Alltid mitt fel. Hon tänker inte på att det var hon som använde jackan i november och sedan hängde den på något ställe som hon kommer inte ihåg. Hon tänker inte på att kolla i garderoberna som är ute i hallen utan går direkt och skyller på mig. Så klart.
Hon behöver verkligen skaffa sig en ny hobby. En hobby som inte handlar om att göra livet surt för mig, leva genom mig eller aldrig klippa navelsträngen. Jag hade inte gjort livet surt för henne, jag hade inte snyltat på henne och jag hade fan i mig klippt navelsträngen för läääääänge sen!
Igår morse när jag öppnade dörren ut till hallen från mitt rum så ser jag mamma stå där med den blå regnjackan. Där var den ju! Men sa mamma någonting då? Nope. Klart att hon inte gjorde. Hon kan ju aldrig medge att hon hade fel och att hon borde be om ursäkt.
Jag orkar inte bry mig längre om hennes anklagelser.
Bring it on, bitch! Jag är immun mot hennes anklagelser, jag har helt enkelt lärt mig att leva med dem.
Ha't bra!
//syster2
Hon behöver verkligen skaffa sig en ny hobby. En hobby som inte handlar om att göra livet surt för mig, leva genom mig eller aldrig klippa navelsträngen. Jag hade inte gjort livet surt för henne, jag hade inte snyltat på henne och jag hade fan i mig klippt navelsträngen för läääääänge sen!
Igår morse när jag öppnade dörren ut till hallen från mitt rum så ser jag mamma stå där med den blå regnjackan. Där var den ju! Men sa mamma någonting då? Nope. Klart att hon inte gjorde. Hon kan ju aldrig medge att hon hade fel och att hon borde be om ursäkt.
Jag orkar inte bry mig längre om hennes anklagelser.
Bring it on, bitch! Jag är immun mot hennes anklagelser, jag har helt enkelt lärt mig att leva med dem.
Ha't bra!
//syster2
Till alla som har det lite jobbigt i livet.
Hej:)
Jag vet att det finns så många där ute som har det jobbigt, på många olika sätt.. Och för mig kom detta citat som ett ljus i mörkret.
Jag läser väldigt många bloggar, och en favorit är Carolina Gynnings blogg. Hon är så djup men samtidigt så lättsam. Men i alla fall, så skrev hon för ett tag sen ett väldigt bra citat som jag verkligen ska försöka ta åt mig och visa för andra vilket underbart sätt att tänka på.
Citatet lyder:
Ge dina fiender tillräckligt med rep, så hänger dom sig själva.
Puss<3
Syster1
Jag vet att det finns så många där ute som har det jobbigt, på många olika sätt.. Och för mig kom detta citat som ett ljus i mörkret.
Jag läser väldigt många bloggar, och en favorit är Carolina Gynnings blogg. Hon är så djup men samtidigt så lättsam. Men i alla fall, så skrev hon för ett tag sen ett väldigt bra citat som jag verkligen ska försöka ta åt mig och visa för andra vilket underbart sätt att tänka på.
Citatet lyder:
Ge dina fiender tillräckligt med rep, så hänger dom sig själva.
Puss<3
Syster1
Vinter i landet
Regnet upphör.
Under de senaste veckorna så har det varit grått, regn och alldeles för milt väder. Detta milda och gråa väder har blivit lite som min depression.
Eller ja, det har påverkat mig så mycket att jag glidit in i en depression. En mild depression men ändå en depression som fått mig att sluta bry mig om allt runt omkring.
Jag har saknat solen så jäkla mycket under dessa veckor. Jag skulle ha kunnat dödat för att bara få en liten glimt av solsken.
Men visst finns mirakel...
Igår kom solen och tittade fram, hon log åt mig och jag fick äntligen känna av solen i ansiktet tillsammans med kylan.
Äntligen.
Äntligen kom kylan som jag så länge väntat på.
Och tillsammans med solen så gör det inget att det är minusgrader.
Solen gör en varm i kroppen.
Idag var solen framme igen. Idag när jag tog en promenad till skolan så var det 16 minusgrader.
16 minusgrader gör ingenting så länge solen lyser.
Jag älskar vintern när solen lyser, minusgrader och frosten ligger överallt.
Utan solen på vinterhalvåret så skulle jag inte fungera...
Jag har visserligen en till sol i mitt liv.
Min storasyster.
Hon sprider också mycket kärlek och värme runt om sig.
Utan henne skulle jag absolut inte fungera<3
//syster 2
Förlåt mitt hemska språk! FI**A!
Jag lovar dagen har varit helt fantastisk! Ända tills nu!
Nu är jag såå trött på dig! Jag gillar människor som uppskattar ALLT som alltid ser något gott i allt. Jag har lärt mig att bli likadan, men en "bästa kompis" som helt enkelt inte kan vara tyst! Har du inget snällt att säga så håll tyst!! Verkligen snälla lev efter detta! Denna människa jag pratar om gör det ju absolut inte. Vad är det första du säger när din "som du själv påstår" bästa kompis säger: Vi har förlovat oss! :) ?
Jo man säger: Guud va kul! GRATTIS!! eller.....
Nej då börjar man med: Jaha när? Hur? Vrf? Friade han eller? Var det bestämt?
Ursäkta men det första man säger är GRATTIS! eller iaf allt eftersom.. Men tydligen inte. Har fortfarande inte fått ett grattis.. Synd men sant.
Efter att jag fått alla konstiga opassade frågor så, svarade jag snabbt : Ska gå nu, får prata om det någon annan dag. Men ja det var bestämt.
Fick jag ett grattis då eller? Nej. Utan ett: Ja det får vi göra när vi ses på tisdag:) Kram<3
Jaja okej, kanske överreagerar lite men herregud! Har fått iaf 20 grattis hälsningar på facebook, kan man inte skicka ett grattis på sms iaf.. Nej..
Jaja trodde inget kunde förstöra denna underbara dag... Självklart är den inte förstörd men otroligt störande och verkligen mood breaking. men men..
Puss<3
Syster1
Nu är jag såå trött på dig! Jag gillar människor som uppskattar ALLT som alltid ser något gott i allt. Jag har lärt mig att bli likadan, men en "bästa kompis" som helt enkelt inte kan vara tyst! Har du inget snällt att säga så håll tyst!! Verkligen snälla lev efter detta! Denna människa jag pratar om gör det ju absolut inte. Vad är det första du säger när din "som du själv påstår" bästa kompis säger: Vi har förlovat oss! :) ?
Jo man säger: Guud va kul! GRATTIS!! eller.....
Nej då börjar man med: Jaha när? Hur? Vrf? Friade han eller? Var det bestämt?
Ursäkta men det första man säger är GRATTIS! eller iaf allt eftersom.. Men tydligen inte. Har fortfarande inte fått ett grattis.. Synd men sant.
Efter att jag fått alla konstiga opassade frågor så, svarade jag snabbt : Ska gå nu, får prata om det någon annan dag. Men ja det var bestämt.
Fick jag ett grattis då eller? Nej. Utan ett: Ja det får vi göra när vi ses på tisdag:) Kram<3
Jaja okej, kanske överreagerar lite men herregud! Har fått iaf 20 grattis hälsningar på facebook, kan man inte skicka ett grattis på sms iaf.. Nej..
Jaja trodde inget kunde förstöra denna underbara dag... Självklart är den inte förstörd men otroligt störande och verkligen mood breaking. men men..
Puss<3
Syster1
Uppdatering
Hej.
Vet att det har varit fruktansvärd dålig uppdatering på bloggen här, detta beror på att jag helt enkelt inte haft någonting att skriva om.
Eller inte velat skriva. Men nu är jag tillbaka och känner att jag vill skriva av mig lite.
Bloggen är mitt redskap för att ventilera och få ut mina känslor! Ibland måste man bara skriva av sig lite! :)
Idag blir det både ris och ros. Jag börjar med det dåliga, jag hade verkligen sett fram imot denna dag, en kompis skulle kommit och hälsa på idag, kolla in den nya lägenheten. Så jag tänkte starta dagen med ett bak så att vi kunde ta en fika när hon kom. Men klockan gick och jag hörde inget ifrån henne, så jag skickade iväg ett sms, och fick svar ett tag senare, där skrev hon att hon hade tid för massage först och sen skulle hon iväg till jobbet. Tyckte därför att hon iaf kunde ha hört av sig. Eftersom jag själv tackat nej till jobb för att träffa henne, eftersom vi "bokat" in detta sedan veckor tillbaka.. Men men nu vet jag vart vi står iaf. Tråkigt nog.
Men sedan kom det lite ros eftersom en annan vän räddade min dag som började med ett uselt humör! Min söta vän som bara bor några kvarter bort ringde och frågade om jag inte ville komma med till ett köpcentrum:) Vilket jag självklart ville! Så det blev många skratt och härlig massage på både Siba och Expert! :)
Dom har ju massage stolar där, så vi satte oss en stund för att vila:) Härligt.
Sen har jag ju ännu fler roliga nyheter!
Åh det är så underbart! Jag är verkligen världens lyckligaste! :D Ska jag berätta?! .....
Imorgon är den dagen jag verkligen har längtat efter dagen då jag och min älskade tar på oss en varsin ring och blir förlovade med varandra!! <3 Det är så omöjligt underbart så att det bara spritter i hela kroppen och jag kan bara inte låta bli att le! Underbart!
Ni som läser detta ska verkligen känna er ärade eftersom ni är först att få reda på det! För en gångs skull så har både jag och min älskade kunnat hålla tyst:)
Men jag avslutar dagens med en låt och ett leende på läpparna!"
Puss<3 :D
/Syster1
Vet att det har varit fruktansvärd dålig uppdatering på bloggen här, detta beror på att jag helt enkelt inte haft någonting att skriva om.
Eller inte velat skriva. Men nu är jag tillbaka och känner att jag vill skriva av mig lite.
Bloggen är mitt redskap för att ventilera och få ut mina känslor! Ibland måste man bara skriva av sig lite! :)
Idag blir det både ris och ros. Jag börjar med det dåliga, jag hade verkligen sett fram imot denna dag, en kompis skulle kommit och hälsa på idag, kolla in den nya lägenheten. Så jag tänkte starta dagen med ett bak så att vi kunde ta en fika när hon kom. Men klockan gick och jag hörde inget ifrån henne, så jag skickade iväg ett sms, och fick svar ett tag senare, där skrev hon att hon hade tid för massage först och sen skulle hon iväg till jobbet. Tyckte därför att hon iaf kunde ha hört av sig. Eftersom jag själv tackat nej till jobb för att träffa henne, eftersom vi "bokat" in detta sedan veckor tillbaka.. Men men nu vet jag vart vi står iaf. Tråkigt nog.
Men sedan kom det lite ros eftersom en annan vän räddade min dag som började med ett uselt humör! Min söta vän som bara bor några kvarter bort ringde och frågade om jag inte ville komma med till ett köpcentrum:) Vilket jag självklart ville! Så det blev många skratt och härlig massage på både Siba och Expert! :)
Dom har ju massage stolar där, så vi satte oss en stund för att vila:) Härligt.
Sen har jag ju ännu fler roliga nyheter!
Åh det är så underbart! Jag är verkligen världens lyckligaste! :D Ska jag berätta?! .....
Imorgon är den dagen jag verkligen har längtat efter dagen då jag och min älskade tar på oss en varsin ring och blir förlovade med varandra!! <3 Det är så omöjligt underbart så att det bara spritter i hela kroppen och jag kan bara inte låta bli att le! Underbart!
Ni som läser detta ska verkligen känna er ärade eftersom ni är först att få reda på det! För en gångs skull så har både jag och min älskade kunnat hålla tyst:)
Men jag avslutar dagens med en låt och ett leende på läpparna!"
Puss<3 :D
/Syster1
Glömde bort mina beskymmer
Jag har träffat Sveriges (förmodligen) mest glada, trevliga, roliga och spexiga människor idag!
Så fort jag kom dit så kände jag hur rummet var fullt av energi och det utstrålade glädje och helt plötsligt så glömde jag bort problemen. Tänk att 6 stycken människor kan göra så, att man glömmer sina beskymmer för en stund.
Ååh, det var så förbannat härligt att vara bland dessa människor!
Jag tror jag aldrig träffat människor som utstålar sådan glädje och energi på en och samma gång.
Borde verkligen finnas mera av sådana människor!
De gjorde min kväll bra och förväntansfull över nästa besök!
Ha en bra lördagskväll!
//Syster 2
Så fort jag kom dit så kände jag hur rummet var fullt av energi och det utstrålade glädje och helt plötsligt så glömde jag bort problemen. Tänk att 6 stycken människor kan göra så, att man glömmer sina beskymmer för en stund.
Ååh, det var så förbannat härligt att vara bland dessa människor!
Jag tror jag aldrig träffat människor som utstålar sådan glädje och energi på en och samma gång.
Borde verkligen finnas mera av sådana människor!
De gjorde min kväll bra och förväntansfull över nästa besök!
Ha en bra lördagskväll!
//Syster 2
Mamma
Det är just det här som känns värst just nu.
Mamma ringde mig igår:
M -Vart är extra nyckeln?!!!!
J - Jag vet inte. Vart är den?
M- Du hade den väl i helgen?!!
J- Jag kommer faktiskt inte ihåg men jag kan kolla när jag kommer hem.
M- Har du nyckeln?!
J- Jag vet inte, jag ska kolla men jag tror inte det.
M- Hitta den!!!
KLICK
Ursäkta om jag är lite känslig men kan man inte börja ett samtal med Hej, nej då här går vi rakt på sak och sedan slänger vi luren i örat på en.. Tack tack, för att du gjorde mig irriterad!
Jag blir genast lite uppskäftig när hon ringer och är sur på en gång, och inte frågar mig om jag har nyckeln utan omedelbart frågar mig vart den är. Men sen kommer jag även snabbt på att det här kommer lillasyster få sota för om jag inte hittar den!
Så jag skyndade mig hem, och jo då jag hade den. Snabbt ringde jag till mamma för att försöka rädda systers dag, men det var nog försent, mamma hade stängt av mobilen, jag ringde till syster och berättade att jag hade den. Senare fick jag ett sms där hon frågade när jag hade tänkt att lämna tillbaka den. Jag svarade. Sedan kom det ett sms till, hon frågade om jag även kunde ta med en skål som hon glömde från min student. Och jag förklarade att den inte finns här så jag kan inte ta med den.
Sedan kunde hon väl inte komma på något mer att tjata på mig om, så jag antar att min kära syster fick sig en riktig omgång igår. Det känns så hemskt att vara så långt borta när jag vet att hon behöver mig. Jag kan heller inte ringa till henne eftersom mamma får elefant öron och lyssnar på varenda ord hon säger som det sedan blir förhör på sedan. Jag vet hur processen går till. Det ska bli så bra syster, när jag flyttar närmare dig! Då kan du vara hos mig ist! Vi flyttar på måndag!! :D
En annan sak som känns väldigt tråkigt är att mormor ligger på sjukhus igen. Tydligen har hon gjort det ganska länge, utan att någon har ringt och berättat något. Dom vet inte riktigt vad det är för fel på henne. Mamma ville åka dit igår, men jag vill inte åka dit med henne.
Det kanske är väldigt själviskt men jag vill inte att mitt sista minne utav mormor är att hon gråter för att mamma sagt något olämpligt! Jag vill isf åka dit själv, eller med mina systrar det vore ju det bästa. Men det går inte utan mamma, hon skulle freaka ut mer än vanligt. Jag hoppas att det går bra och att jag snart kan åka och hälsa på henne på egen hand!
Tänker på dig mormor<3
Puss
Syster1
Mamma ringde mig igår:
M -Vart är extra nyckeln?!!!!
J - Jag vet inte. Vart är den?
M- Du hade den väl i helgen?!!
J- Jag kommer faktiskt inte ihåg men jag kan kolla när jag kommer hem.
M- Har du nyckeln?!
J- Jag vet inte, jag ska kolla men jag tror inte det.
M- Hitta den!!!
KLICK
Ursäkta om jag är lite känslig men kan man inte börja ett samtal med Hej, nej då här går vi rakt på sak och sedan slänger vi luren i örat på en.. Tack tack, för att du gjorde mig irriterad!
Jag blir genast lite uppskäftig när hon ringer och är sur på en gång, och inte frågar mig om jag har nyckeln utan omedelbart frågar mig vart den är. Men sen kommer jag även snabbt på att det här kommer lillasyster få sota för om jag inte hittar den!
Så jag skyndade mig hem, och jo då jag hade den. Snabbt ringde jag till mamma för att försöka rädda systers dag, men det var nog försent, mamma hade stängt av mobilen, jag ringde till syster och berättade att jag hade den. Senare fick jag ett sms där hon frågade när jag hade tänkt att lämna tillbaka den. Jag svarade. Sedan kom det ett sms till, hon frågade om jag även kunde ta med en skål som hon glömde från min student. Och jag förklarade att den inte finns här så jag kan inte ta med den.
Sedan kunde hon väl inte komma på något mer att tjata på mig om, så jag antar att min kära syster fick sig en riktig omgång igår. Det känns så hemskt att vara så långt borta när jag vet att hon behöver mig. Jag kan heller inte ringa till henne eftersom mamma får elefant öron och lyssnar på varenda ord hon säger som det sedan blir förhör på sedan. Jag vet hur processen går till. Det ska bli så bra syster, när jag flyttar närmare dig! Då kan du vara hos mig ist! Vi flyttar på måndag!! :D
En annan sak som känns väldigt tråkigt är att mormor ligger på sjukhus igen. Tydligen har hon gjort det ganska länge, utan att någon har ringt och berättat något. Dom vet inte riktigt vad det är för fel på henne. Mamma ville åka dit igår, men jag vill inte åka dit med henne.
Det kanske är väldigt själviskt men jag vill inte att mitt sista minne utav mormor är att hon gråter för att mamma sagt något olämpligt! Jag vill isf åka dit själv, eller med mina systrar det vore ju det bästa. Men det går inte utan mamma, hon skulle freaka ut mer än vanligt. Jag hoppas att det går bra och att jag snart kan åka och hälsa på henne på egen hand!
Tänker på dig mormor<3
Puss
Syster1
Alltid lika jobbigt
När mamma börjar tjata och blir riktigt förbannad. Orkar intee skriva allt om det ikväll utan tar det i morgon.
// syster 2
// syster 2
Känslor
Hej,
Ibland får jag så konstiga känslor, det är som att mitt förflutna kommer som ett täcke och bara begraver mig! Det gör mig både glad och ledsen! Jag saknar det jag haft, jag saknar mina vänner, mitt gamla liv. Samtidigt som jag påminner mig själv om hur lyckligt lottad jag är nu. Även om det ibland känns som att jag inte lever ändå!
Det finns vissa vänner som jag saknar mer än andra. En alldeles speciell vän som jag saknar så att jag nästan gråter ibland är en föredetta nära killkompis till mig. En helt underbar människa som var så himla snäll och som jag kunde prata om allt med! En person som visserligen hade känslor för mig, under nästan hela våran vänskap, som aldrig blev besvarad. Jag kan säga jag älskar dig, som en vän. Jag älskar dig och önskar att du fortfarande skulle vara min vän. En dag kanske jag kommer att säga det till dig men just nu, så vet jag inte. Jag är inte tillräckligt modig!
Men DU betyder.
"Jag älskar att titta på reklam"
Puss
Syster1
Ibland får jag så konstiga känslor, det är som att mitt förflutna kommer som ett täcke och bara begraver mig! Det gör mig både glad och ledsen! Jag saknar det jag haft, jag saknar mina vänner, mitt gamla liv. Samtidigt som jag påminner mig själv om hur lyckligt lottad jag är nu. Även om det ibland känns som att jag inte lever ändå!
Det finns vissa vänner som jag saknar mer än andra. En alldeles speciell vän som jag saknar så att jag nästan gråter ibland är en föredetta nära killkompis till mig. En helt underbar människa som var så himla snäll och som jag kunde prata om allt med! En person som visserligen hade känslor för mig, under nästan hela våran vänskap, som aldrig blev besvarad. Jag kan säga jag älskar dig, som en vän. Jag älskar dig och önskar att du fortfarande skulle vara min vän. En dag kanske jag kommer att säga det till dig men just nu, så vet jag inte. Jag är inte tillräckligt modig!
Men DU betyder.
"Jag älskar att titta på reklam"
Puss
Syster1
Jobbet..
Just nu jobbar jag. Oj jag vet. Aja baja inte blogga på arbetstid! Förlåt!!
Men nu är jag på jobbet iallafall och det känns ganska okej just nu. Men för att var ärlig så börjar det kännas ganska tråkigt, och eftersom det är ganska rörigt hela tiden och inget stämmer, så känns det väldigt jobbigt att gå hit ibland.
Ska söka nytt jobb tror jag också, eftersom vi flyttar snart till en lägenhet med högre hyra så vill jag gärna skaffa mig ett nytt jobb. Men men nog om mig!
Nu ska jag jobba!
Puss<3
Syster1
Men nu är jag på jobbet iallafall och det känns ganska okej just nu. Men för att var ärlig så börjar det kännas ganska tråkigt, och eftersom det är ganska rörigt hela tiden och inget stämmer, så känns det väldigt jobbigt att gå hit ibland.
Ska söka nytt jobb tror jag också, eftersom vi flyttar snart till en lägenhet med högre hyra så vill jag gärna skaffa mig ett nytt jobb. Men men nog om mig!
Nu ska jag jobba!
Puss<3
Syster1
Senil tant ringer varje dag
Här hemma så ringer en tant nästan varje dag och frågar efter Kent och Agneta. Varenda dag får man säga "nej, tyvärr du har ringt fel igen". Jag fattar inte hur svårt det ska vara att slå rätt nummer. Visserligen så kanske hon är senil och kommer inte ihåg numret men hon ringer ju liksom flera gånger om dagen.
Bara idag så har hon ringt 2 gånger. Första gången frågade hon efter Kent och den andra gången fick syster 1 svara för jag visste att det var tanten som ringde och jag orkar bara inte med att förklara för hundrade gången för henne att nej det är INTE Kent eller Agneta hon ringt. När syster 1 svarade så frågade tanten tydligen om det var Ann-Marie hon pratade med.
Jag vet att det inte är tantens fel att minnet sviftar men man blir faktiskt lite irriterad när hon ringer varenda dag flera gånger. Hon kommer ringa minst en gång till idag, det vet jag..
Nu ska jag ta och se på tv och kanske ta en eftermiddagslur. Syster 1 har åkt iväg till sitt jobb men kommer senare ikväll...
Denna lördag är en väldigt dryg lördag! Jag har varit vaken sen 06:45 och så sov jag bara 6 timmar inatt så jag är trött och lördagen verkar aldrig ta slut!
Ha det bra!!
//Syster 2
Idolkväll:D
Idolkväll med favorit snacksen!
Ja, det kan man nog nästan säga i allafall! Kom hem precis lagom till idols första framträdande! Med en redan öppnad påse ostbågar i famnen! Mitt just nu absoluta favorit snacks. Ja kan få ett sådant enormt sug efter just ostbågar och det jobbiga med detta är att det inte gått över förens jag har fått dem! Jag bara måste ha det!
Och just det!!! De måste ätas med gaffel!! Annars kan det nästan kvitta..
Sen undrade jag ju över en sak, när jag satt i bilen på väg hem från affären så råkade jag säga ostkrokar!
Men sen kunde jag inte sluta fundera på varför jag sa det och om det heter ostbågar eller ostkrokar! Estrellas heter ostbågar men OLW heter Cheese Doodles ! Så vad heter det nu då?! Hjälp mig! Sa jag fel eller sa jag rätt.
Puss<3
Syster1
Ja, det kan man nog nästan säga i allafall! Kom hem precis lagom till idols första framträdande! Med en redan öppnad påse ostbågar i famnen! Mitt just nu absoluta favorit snacks. Ja kan få ett sådant enormt sug efter just ostbågar och det jobbiga med detta är att det inte gått över förens jag har fått dem! Jag bara måste ha det!
Och just det!!! De måste ätas med gaffel!! Annars kan det nästan kvitta..
Sen undrade jag ju över en sak, när jag satt i bilen på väg hem från affären så råkade jag säga ostkrokar!
Men sen kunde jag inte sluta fundera på varför jag sa det och om det heter ostbågar eller ostkrokar! Estrellas heter ostbågar men OLW heter Cheese Doodles ! Så vad heter det nu då?! Hjälp mig! Sa jag fel eller sa jag rätt.
Puss<3
Syster1
Lagar mat
Ja, rubriken talar för sig själv!
Spagetti och köttfärssås blir det:) Mums..
Maten klar till sambon kommer hem! Riktigt hemma lyx tycker jag:D
Puss<3
Hoppas ni gilla musiken! :D
Syster1
Spagetti och köttfärssås blir det:) Mums..
Maten klar till sambon kommer hem! Riktigt hemma lyx tycker jag:D
Puss<3
Hoppas ni gilla musiken! :D
Syster1
Tråkigt..
Ibland, och oftast så älskar jag verkligen hösten! Men idag så är jag inte riktigt med på noterna.. Vakna till regndropparna på fönstret kan väl i sig vara ganksa mysigt, men annars vet jag inte. Jag har inte lust till någonting idag. Vill inte jobba, inte laga mat, inte gå ut på promenad, inte lägga mig under täcket till en bra film, inte sitta vid datorn.. Okej, jag ska sluta. Men ni fattar nog. Jag har ingen lust! Ingen lust alls..
Men samtidigt så är jag så utråkat så att jag tror att jag går under. Men jag får väl försöka med det vanliga botemedlet: MUSIK.. Skulle behöva lite musiktips bara! Det går nästan samma låtar hemma hos mig, eller radio så klart!
Men just nu så går Run this town, 3, Silly boy om och om igen.
Puss<3
Syster1
Tur att Lars Winnerbäck finns!
Lägger upp fler låtar allt eftersom! :D
Men samtidigt så är jag så utråkat så att jag tror att jag går under. Men jag får väl försöka med det vanliga botemedlet: MUSIK.. Skulle behöva lite musiktips bara! Det går nästan samma låtar hemma hos mig, eller radio så klart!
Men just nu så går Run this town, 3, Silly boy om och om igen.
Puss<3
Syster1
Tur att Lars Winnerbäck finns!
Lägger upp fler låtar allt eftersom! :D
PMS
Detta PMS, känslorna svallar! Jag både hatar och älskar denna period.
Jag vet inte riktigt hur andra blir men jag gråter för allt. Det är mest så att jag gråter! Visserligen så tycker jag att det är skönt att gråta, men det kan bli lite väl mycket när man helt plötsligt börjar gråta för att någonting smakar gott eller att man får se en söt katt på TV. Då börjar jag att fundera på om allting stämmer! :)
Men men, det är väl så det är. Vi kvinnor är lite knäppa och annorlunda, och våra hormoner står inte alltid rätt till, men det är väl det som är charmen med oss!
Jag och min sambo var och tittade på lägenhet tidigare idag, och jag kände att jag verkligen inte kunde göra ett sådant stort beslut idag på grund av mina känslor. Så beslutet fick vara hans, han var 100% säker på att lägenheten passade oss, så du tror jag på honom. Och nu i efterhand så känns det ganska bra! Så snart blir det flytt!
Känns konstigt men ändå skönt. Flyttar närmare till jobbet, och närmare till centrum så det är bara positivt! Och självklart ett STORT +! Cykelbana ända hem till min lillasyster!!:D
Puss<3
Syster1
Jag vet inte riktigt hur andra blir men jag gråter för allt. Det är mest så att jag gråter! Visserligen så tycker jag att det är skönt att gråta, men det kan bli lite väl mycket när man helt plötsligt börjar gråta för att någonting smakar gott eller att man får se en söt katt på TV. Då börjar jag att fundera på om allting stämmer! :)
Men men, det är väl så det är. Vi kvinnor är lite knäppa och annorlunda, och våra hormoner står inte alltid rätt till, men det är väl det som är charmen med oss!
Jag och min sambo var och tittade på lägenhet tidigare idag, och jag kände att jag verkligen inte kunde göra ett sådant stort beslut idag på grund av mina känslor. Så beslutet fick vara hans, han var 100% säker på att lägenheten passade oss, så du tror jag på honom. Och nu i efterhand så känns det ganska bra! Så snart blir det flytt!
Känns konstigt men ändå skönt. Flyttar närmare till jobbet, och närmare till centrum så det är bara positivt! Och självklart ett STORT +! Cykelbana ända hem till min lillasyster!!:D
Puss<3
Syster1
Älskade syster!
Jag önskar att jag kunde vara ett större stöd för dig! Jag kan säkert vara det men jag vet inte hur, kanske detta är ett sätt att vara det. Att dela dina dagar bra som dåliga och dela mina dagar, bra som dåliga.
Jag fäller en tår när jag läser ditt senaste inlägg, det får mig att minnas, att komma ihåg allt det hemska. Det ger mig rysningar och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag känner att min kära vän ångest kommer på besök. Det kommer att vara svårt att somna ikväll...
Tro inte att det bara var för att jag blev påmind syster. Utan min vän kommer med jämna mellanrum, och stannar olika länge varje gång. Egentligen så lämnar den mig nog aldrig, men som många andra som lider utav ångest känner igen sig. Det gör ont i bröstet, man känner att man vill gråta, skrika, skratta, slåss och allt helst på en och samma gång!
När jag var yngre brukade jag skära bort denna smärta! Det hjälpte, det gjorde det faktiskt. Inte långsiktigt men just för att klara av att somna så hjälpte det. Man tänkte på någonting annat. Det gjorde ont, men det var så skönt, det kändes som att smärtan följde med blodet ut, det rann ur mig. Det låter sjukt, det är sjukt. Jag vet.
Men jag kan ärligt säga att jag saknar det. Önskar att jag kunde göra det, nu. Men jag har lagt ett löfte till mig själv att inte göra det. Jag är inte stolt över min kropp, jag ser ärren, även de som ingen annan ser. Jag vet precis vart jag skärt mig. Även fast det inte blev så djupt så att det lämnade ett ärr. Men ändå jag ser dem varje dag, och blir påmind av de hemska tider jag gått igenom.
Jag älskar dig syster av hela mitt hjärta! Och skulle jag vinna pengar så skulle jag köpa dig ett liv, vart du än vill!
Jag vet att pengar inte kan köpa lycka, men det kan köpa dig bort från en del utav smärtan! Ett liv där hon inte kan få tag på dig, ett liv till dig. Ditt liv, gör vad du vill! Det är min önskan idag! Att du får det liv som du önskar! Ditt liv! Ditt liv! Ditt liv! Ditt alldeles egna liv!! Min önskan idag!! Ditt liv!
Jag älskar dig. Jag tänker på dig. Jag önskar så hårt jag bara kan..
Du är min syster!
Puss<3
Syster1
Sov gott inatt.. Kram
Jag fäller en tår när jag läser ditt senaste inlägg, det får mig att minnas, att komma ihåg allt det hemska. Det ger mig rysningar och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag känner att min kära vän ångest kommer på besök. Det kommer att vara svårt att somna ikväll...
Tro inte att det bara var för att jag blev påmind syster. Utan min vän kommer med jämna mellanrum, och stannar olika länge varje gång. Egentligen så lämnar den mig nog aldrig, men som många andra som lider utav ångest känner igen sig. Det gör ont i bröstet, man känner att man vill gråta, skrika, skratta, slåss och allt helst på en och samma gång!
När jag var yngre brukade jag skära bort denna smärta! Det hjälpte, det gjorde det faktiskt. Inte långsiktigt men just för att klara av att somna så hjälpte det. Man tänkte på någonting annat. Det gjorde ont, men det var så skönt, det kändes som att smärtan följde med blodet ut, det rann ur mig. Det låter sjukt, det är sjukt. Jag vet.
Men jag kan ärligt säga att jag saknar det. Önskar att jag kunde göra det, nu. Men jag har lagt ett löfte till mig själv att inte göra det. Jag är inte stolt över min kropp, jag ser ärren, även de som ingen annan ser. Jag vet precis vart jag skärt mig. Även fast det inte blev så djupt så att det lämnade ett ärr. Men ändå jag ser dem varje dag, och blir påmind av de hemska tider jag gått igenom.
Jag älskar dig syster av hela mitt hjärta! Och skulle jag vinna pengar så skulle jag köpa dig ett liv, vart du än vill!
Jag vet att pengar inte kan köpa lycka, men det kan köpa dig bort från en del utav smärtan! Ett liv där hon inte kan få tag på dig, ett liv till dig. Ditt liv, gör vad du vill! Det är min önskan idag! Att du får det liv som du önskar! Ditt liv! Ditt liv! Ditt liv! Ditt alldeles egna liv!! Min önskan idag!! Ditt liv!
Jag älskar dig. Jag tänker på dig. Jag önskar så hårt jag bara kan..
Du är min syster!
Puss<3
Syster1
Sov gott inatt.. Kram
Tack..
Ville faktiskt passa på att även tacka denna mamma. Refrängen i denna låt är skriven för mig. Hon har gjort så att jag aldrig tar något för givet och att jag uppskattar allt jag får, och även kämpar för de personer jag älskar. Men jag blir fortfarande förvånad och väldigt tagen av när jag får saker av personer som verkligen inte behöver visa mig någon kärlek eller tacksamhet. Min styvmamma som jag kännt i 5 år har visat mig mera kärlek.
Men Tack.
Makes me that much stronger
Makes me work a little bit harder
It makes me that much wiser
So thanks for making me a fighter
Made me learn a little bit faster
Made my skin a little bit thicker
Makes me that much smarter
So thanks for making me a fighter
Men Tack.
Makes me that much stronger
Makes me work a little bit harder
It makes me that much wiser
So thanks for making me a fighter
Made me learn a little bit faster
Made my skin a little bit thicker
Makes me that much smarter
So thanks for making me a fighter
Vad är meningen med livet om man inte lever?
Jag kvävs av mammas kommentarer om mig. Jag blir illamående så fort hon börjar klaga på något jag gjort och inte gjort.
Idag när jag inte cyklade upp för en backe som jag annars klarar att cykla upp för så blängde hon på mig och frågade surt varför jag stannade. Jag hade inte den rätta farten för att jag skulle orka backen. Den är dubbelt så svår när man har ett knä som krånglar, svanskotan är så gott som kaputt och jag är förkyld. Men detta förstod ju inte mamma så hon bara cyklade på i sin vanliga snigelfart.
Att shoppa med mamma är en till grej som är jobbigt. Speciellt kläder.
Mamma är pryd av sig, allt måste vara perfekt. Störst press verkar det vara på mig eftersom hon ser mig som hennes lilla prinsessa. Men jag är inte perfekt. Långt ifrån perfekt. Mamma tjatar på mig att gå ner i vikt men det är inte så enkelt när man har henne som pressar mig och sedan så måste jag kunna må psykiskt bra för att kunna orka göra något med min kropp.
Jag tror inte riktigt att mina systrar förstår hur mamma har blivit under de senaste åren eftersom de båda är utflugna och de har sina egna liv. Det är jag som får dras med henne. Det är jag hon klankar ner på när ingen ser. Det är jag som får ta emot all skit eftersom det inte finns någon annan där som kan ta det. Jag är bra på detta. Jag är van med hennes ord. Jag har hört dem så många gånger nu så att jag orkar inte bry mig. Precis som det var med mobbningen i skolan så har jag lärt mig att ta mammas skit. Jag vill också ha ett eget liv.
Jag har tänkt många gånger hur underbart det vore att ha ett liv. Ett alldeles eget liv. Jag vet inte hur det är, jag har inget liv. Och om jag har det så lever jag det inte. Jag lever men ändå inte, jag är levande död. Tänk hur många gånger jag tänkt att jag borde rymma och börja om på nytt. Bara packa väskan och dra. Aldrig höra av sig. Kanske skriva ett vykort och säga att jag mår bra men aldrig ringa eller berätta var man är. Frihet för mig är att ha ett eget liv, sina egna rättigheter och bara smälla till de som gjort en illa under åren då man plågats som mest.
Det var inte länge sen som den tanken kom upp. Jag var så nära att rymma men jag tänkte att det bästa kanske är att vänta tills jag tagit studenten nästa år.
Freaka inte ut, syster.
Om jag gör det så är du den enda som kommer få veta något om det. Dig litar jag på till 100%.
Vad är meningen med livet om man inte lever?
//syster 2
