inget hem
känner mig inte hemma där jag bor längre. har känt så innan men nu är det verkligen inte bra. ville sova ute natten till idag för jag fick panik över att vara hemma. men pappa kom å hämtade mig så vi åkte en sväng så jag fick förklara läget för pappa. Jag hatar att jag mår så här, när tar det slut?
Jag orkar inte vara hemma för jag mår så dåligt där. Igår hjälpte det inte att pappas fru sa "jag vet inte om hon är hemma eller om hon är bara allmänt jävla sur som vanligt"... tack å dra åt helvete kärrinfan, hon borde ta en titt på sin egna son som ligger till en stor grund för att jag mår dåligt och vill inte finnas längre. samtidigt känns det som att hon inte heller vill ha mig där. hon vill väl fortsätta leka "lycklig familj som inte har några problem alls". det äcklar mig att de verkligen inte gör något åt ungjäveln utan låter honom va otrevlig och otacksam. han ska ha allt men hon ska inte betala för det utan det är pappa som ska slänga ut pengar på snorungen.
det var bättre förr, när det bara var pappa. då var det inga problem, inga krångel när jag var där. vill tillbaka till år 2000 då det var långt innan det hände. kanske är elakt men jag tycker det. pappa hade till å med haft kvar motorcykeln nu om han undvikit den där å hennes psykfall. jag vill tillbaka till år 2000 så jag även hinner ändra saker med mig själv också.
det var bättre förr, så är det bara.
