Sätt inte regler som är till för att brytas!
Varken jag eller min syster har bloggat på ett bra tag. Förmodligen för att vi båda har annat för oss än att driva en blogg.
Jag tänkte på en sak...
Vad är grejen med regler och gränser egentligen?
Visst, det är bra att visa barnen vart gränserna sitter och vad man har för regler men varför sätta sådana regler som ändå kommer att brytas? Föräldrarna blir ändå bara besvikna på sina barn när dessa regler som föräldrarna vet kommer så småningom att brytas av sina barn.
Föräldrar vill tro att deras barn är rena änglar, som inte gör något fel, är inte elak mot någon och gör inte något olagligt.
Men gissa vad? Inget barn är perfekt! Alla barn bryter reglerna som är till för att brytas! Föräldrar sätter dessa regler för att de själva aldrig fick chansen till att bryta dem.
Mamma sätter sådana regler. Och ja, jag har brutit dem eftersom de är helt puckade och alla barn vill vara fria och då gör vi dumma saker. Och dessa dumma saker som jag gjort är inget jag ångrar, även om mamma blivit fly förbannad men vad fan liksom. Ska man behöva vara nån hypnotiserad jävla mumie för sina föräldrar eller? Jag gör fortfarande dumma saker som mamma kommer bli förbannad på men det är hennes problem och inte mina.
Mitt liv, mina regler. Jag gör vad jag vill.
Om föräldrar läser detta och blir sura över detta... Låt era barn leva sina egna liv för in i h*lvete!
det var allt från mig!
//syster2
"ta itu med sina demoner och ge f*n i att ge upp..."
Förra inlägget jag skrev handlade om mig.
Om mitt liv.
Om drömmen att flytta utomlands och äntligen vara fri.
Jag kommer fortfarande jobba på den drömmen för det är en dröm som jag verkligen vill uppfylla.
Men under den senaste veckan har tankarna flugit omkring i huvudet på mig och jag har hamnat på lite olika spår. Jag har tänkt att jag skulle vilja plugga vidare på filmprogrammet men samtidigt så är jag så förbannat trött på media och skolan.
Jag hittade faktiskt ett annat program som jag tyckte lät intressant. Jag vet ännu inte om det är något för mig men jag skulle vilja läsa detta och iallafall testa det. Programmet heter Hotell & Värdskap. Visserligen jobbar min storasyster på ett hotell och är väl inriktad i det yrket men ända sedan hon jobbat där så har jag tyckt att det skulle vara riktigt roligt att jobba inom hotellbranschen. Oavsett om det är nationellt eller internationellt. Så nu står det mellan film eller hotell&värdskap. Båda programmen är i Örebro så jag måste ju flytta hemifrån för att det ska kunna funka. Jag har kollat runt på vart priserna ligger på bostäder i Örebro och de är ju lägre än de här i stan iallafall så på så sätt så skulle det ju funka.
Min barndomskompis är också inne på Örebro så vem vet, det kanske är enklast att dela på bostad så blir inte hyran lika stor.
Jag har inte sagt något till mamma om bostad tillsammans med min barndomskompis eftersom hon är helt emot henne och hennes livstil. Jag vet inte varför men ingen i min familj har någonsin gillat min barndomskompis. Kanske är det för att hon levt ett helt annat liv och haft det dubbelt så svår uppväxt som vi haft och det går väll inte att acceptera. Jag tror att min ena storasyster tolererar henne men inte mamma och min äldsta storasyster, för dem har det alltid varit att titta ned på henne och tala illa om henne.
Jag tror, oavsett vad mamma tycker, att dela bostad med min kompis kommer gå bra. Vi kommer gå varandra på nerverna men vi har gått varandra på nerverna seda dagis så att dela bostad ska nog inte bli så värst svårt... Hoppas jag...
Oavsett hur det blir nu med att plugga på universitetet så kommer det ordna sig.
Det är ju trots allt bara att ge sig själv en rejäl spark på rumpan, ta itu med sina demoner och ge fan i att ge upp.^^
Det var nog allt för mig!
//syster2
Ingen som kan klippa mina vingar
Idag kollade jag på lite utbildningar inom vård och omsorg, för det är någonting som jag skulle kunna tänka mig men jag har ännu ingen aning. Sedan har jag tänkt på att jag vill jobba med barn. Jag har varit inne på den linjen länge, speciellt att jobba som Au Pair och jag tror jag ska satsa på det istället för media.
Jag har kollat efter jobb så jag slipper plugga vidare och det finns jobb så till hösten eller eventuellt tidigare blir det att söka Au Pair jobb både i Sverige och utomlands.
Jag har ju liksom inget/ingen som kan klippa mina vingar från att resa och leva mitt eget liv. Jag har drömt om det sååå länge att få resa och se mig själv runt i världen utan någon som säger till mig vad jag ska göra. Det skulle vara frihet för mig.
Visserligen själva familjen men jag och mamma går bara varandra på nerverna och hon är sjukt i huvudet så henne kommer jag ju inte sakna så mycket. Värre är det ju med min syster, hon som också skriver i bloggen. Henne saknar jag varje dag som går och bara tanken på att vara hundratals mil ifrån henne en längre tid, skulle nog inte gå. Min andra syster pratar jag inte så mycket med. Visst, jag saknar henne men vi har sällan något gemensamt och hon lever sitt egna liv med sin man. Pappa och hans familj kommer jag ju också sakna men det är ju samma där. Vi har inget gemensamt men samtidigt så skulle jag sakna dem så himla mycket.
Det finns telefon, internet och snigelpost så nog skulle det gå att hålla kontakten.
Jag tror att det enda sättet för mig att känna mig fri är om jag gör detta, för mig.
Jag ska satsa stenhårt på detta. Det svåra kommer nog bli att berätta det för mamma. Men hon måste fatta att jag gör detta för MIG och ingen annan. Hon ska inte få leva genom mig längre. Jag slår mig fri sakta och säkert och när jag äntligen är det så kommer jag inte tillbaka till fångenskapen.
Och till dig, syster 1. Säg ingenting till någon om detta. Det får vara vår (och de som läser bloggen) lilla hemlighet. Jag vet inte om jag kommer klara det men jag tänker ge allt och jag tänker inte sluta förrän jag fått min vilja igenom.
Detta är en dröm, en dröm som jag haft länge men lagt på hyllan. Den drömmen är det dags att ta fram igen.
Och förverkliga den.
//syster2
