Släng ut mig och du ser mig ALDRIG igen
Fördjävligt för mamma.
Toppen för mig!
Hon hotade med att slänga ut mig idag efter att jag kollade vem som ringde henne. Sedan när hon kom hem så påstod hon att jag hade även läst 2 sms. Men så långt gick jag inte. Lite privatliv kan den där förbannade idioten ha.
Men detta var tydligen nästan droppen för mamma, det duger inte för mig. Jag vill att hon ska brytas och få ett sammanbrott, vilket som är nära nu visserligen men det räcker inte med att det är tillräckligt för att gå ut genom dörren och aldrig visa mitt ansikte hos mamma.
För om hon slänger ut mig, så kommer hon aldrig se mig igen, och det är inte ett hot, det är ett löfte. Och det bästa är att hon får känna dåligt samvete för det som komma skall och inte jag eftersom det är jag som går tack vare mammas sammanbrott eller utbrott på mig. Jag är färdig med relationen till min mamma. Jag äcklas av henne och varenda timme som går hemma eller i hennes närhet så känns det som om jag vill krypa ur mitt skinn och försvinna någon annanstans.
Nu sitter hon, patetiskt nog, ute i köket och pratar med sin bästa väninna om mig. Jag tror hon till och med gråter, vilket som är ett bra tecken för mig. För då vill hon inte känna så här, och hon har fått ett erbjudande om en mindre lägenhet, vilket som betyder att den är billigare och då finns det ingen plats för mig.
Detta kanske är jävligt elakt att spela på sin egen mamma så här men hon spelar själv ett spel med sina döttrar och som ni säkert vet så "är man med i leken, får man leken tåla. Så ni som inte vet hur det är att leva med denna människa, har heller ingenting att säga till om...
//Syster 2
Nej men, grattis, du har också bott här i 3 år...
Sitter. Funderar. Ångest.
Sitter för att det finns inget att göra.
Funderar för att det finns mycket saker att tänka på.
Ångest... Den har aldrig riktigt släppt taget om mig..
Har fått ett extrajobb, de är verkligen kul att äntligen få tjäna lite pengar men samidigt så är det i samma stad där mamma finns. Vilket som betyder att jag inte kan flytta hemifrån ännu. Vilket som betyder att ångesten tar över ännu mera. Som i sin tur gör att jag mår ännu mer dåligt och stänger mig själv inne i mig själv. Så just nu känns det verkligen toppen med allt. Inte minst nu när min enda kompis som jag kan prata med om allt och inget, inte längre bor i samma stad, vilket som verkligen suger för att åka till henne var som ett ställe där jag kunde vara när mamma drev mig självmordsbenägen och psykisk sjuk. Men det stället är borta nu och hon kommer förmodligen aldrig tillbaka till min stad heller vilket som verkligen suger.
Jag har ingen rädsla över att vara själv. I själva verket så skulle det vara riktigt skönt att få vara själv. HELT SJÄLV.
Psykokärringen är så jävla otrevlig. Idag frågade jag om vi hade en telefonkatalog så jag skulle kunna slippa att gå till datorn. Hennes kommentar var som rubriken "Nej men grattis, du har också bott här i 3 år"... Jag föreställer mig själv ibland hålla i en stekpanna och smäller till henne i huvudet så hon håller käften ett tag... Men sedan rycker verkligheten tag i mig och i hennes närvaro är jag fånge i mitt eget liv.
Jag har funderat mer och mer på att skriva till en organisation som anlitar Au Pairer till familjer i USA och skriva att jag vill komma iväg tidigare än januari. Jag vill bort nu! Bort från allt, allt, allt, allt! Tänk att få vara borta i ett år från och med tex november/december och inte komma hem någonting under hela året. Fan så skönt alltså, kanske prata med mamma typ någon gång var tredje månad. aaah friheten är så nära men ändå så långt bort! 15 oktober har jag ett möte med en från organisationen och jag tänker banne mig inte släppa detta alltså. Det är min enda chans att komma iväg från mamma och den verklighet jag lever i och jag kan inte bara låta den glida ifrån mig denna gång. Nej, det går jag inte med på.
Så syrran, var beredd på att jag kanske försvinner i december/januari och blir borta i ett helt år, men du får då se till att hälsa på mig då om det faktiskt blir så att jag kommer iväg dvs. Vi får hålla tummarna för det!
Btw, jag älskar dig 10000000000 miljarder mycket, syster 1! <3<3<3<3<3<3
//syster 2
