En jävla massa år av vänskap...
Det här handlar inte om mamma. Kanske hon har en liten bit inblandat i det hela men annars så kommer detta inte handla om mamma.
Det är så att jag är så trött. Inte bara allmänt trött utan förbannat jävla trött på folk som inte ser mig som 1 person. Folk ser mig inte 1 person utan de räknar alltid med min kompis. Kompisen som jag varit kompis med sedan dagis.
Det är en jävla massa år av vänskap.
Det blir ungefär 12-14 år av vänskap.
Folk ser oss två som en person eftersom vi alltid umgås.
Våran situation kan relateras till varann och vi har massor gemensamt. Något som människor runt omkring har jävligt svårt att förstå.
Men bara för att vi umgås mycket så ger inte det folk rätten att se oss som en enda person när vi är 2 personer med helt OLIKA personligheter. Folk har ingen rätt att göra det. Men det gör de ändå, det är så jävla frustrerande!
Jag kan tolerera att klassen ser en som en enda person för dom tycker jag ändå inte om men när lärarna börjar med det också. Då går det fanimej för långt!
Lärare ska se varje elev som en egen individ, och bedöma dem från enskilda elevens förmågor och kunskaper. Men när lärarna börjar se elever som umgås mycket som en person så är det fel.
Situationen på skolan har blivit den att det är alltid jag och min kompis som jobbar tillsammans. Lärarna brukar säga till mig när kompisen är bort att det är "ovant" och "konstigt" att se mig utan min "vapendragare", "kompanjon" osv.
Okej, jag FATTAR! De tycker förmodligen inte om att vi umgås så mycket. Annars skulle de väl inte reagera så som de gör? Eller?
Jag är jävligt trött på att bli behandlad så här, vilket som är konstigt för jag har nästan alltid blivit behandlad på ett väldigt dåligt sätt av människor runt omkring.
Aja, har inte tid att skriva mer.
//syster 2
Det är så att jag är så trött. Inte bara allmänt trött utan förbannat jävla trött på folk som inte ser mig som 1 person. Folk ser mig inte 1 person utan de räknar alltid med min kompis. Kompisen som jag varit kompis med sedan dagis.
Det är en jävla massa år av vänskap.
Det blir ungefär 12-14 år av vänskap.
Folk ser oss två som en person eftersom vi alltid umgås.
Våran situation kan relateras till varann och vi har massor gemensamt. Något som människor runt omkring har jävligt svårt att förstå.
Men bara för att vi umgås mycket så ger inte det folk rätten att se oss som en enda person när vi är 2 personer med helt OLIKA personligheter. Folk har ingen rätt att göra det. Men det gör de ändå, det är så jävla frustrerande!
Jag kan tolerera att klassen ser en som en enda person för dom tycker jag ändå inte om men när lärarna börjar med det också. Då går det fanimej för långt!
Lärare ska se varje elev som en egen individ, och bedöma dem från enskilda elevens förmågor och kunskaper. Men när lärarna börjar se elever som umgås mycket som en person så är det fel.
Situationen på skolan har blivit den att det är alltid jag och min kompis som jobbar tillsammans. Lärarna brukar säga till mig när kompisen är bort att det är "ovant" och "konstigt" att se mig utan min "vapendragare", "kompanjon" osv.
Okej, jag FATTAR! De tycker förmodligen inte om att vi umgås så mycket. Annars skulle de väl inte reagera så som de gör? Eller?
Jag är jävligt trött på att bli behandlad så här, vilket som är konstigt för jag har nästan alltid blivit behandlad på ett väldigt dåligt sätt av människor runt omkring.
Aja, har inte tid att skriva mer.
//syster 2
Kommentarer
Trackback
