Vinter i landet
Regnet upphör.
Under de senaste veckorna så har det varit grått, regn och alldeles för milt väder. Detta milda och gråa väder har blivit lite som min depression.
Eller ja, det har påverkat mig så mycket att jag glidit in i en depression. En mild depression men ändå en depression som fått mig att sluta bry mig om allt runt omkring.
Jag har saknat solen så jäkla mycket under dessa veckor. Jag skulle ha kunnat dödat för att bara få en liten glimt av solsken.
Men visst finns mirakel...
Igår kom solen och tittade fram, hon log åt mig och jag fick äntligen känna av solen i ansiktet tillsammans med kylan.
Äntligen.
Äntligen kom kylan som jag så länge väntat på.
Och tillsammans med solen så gör det inget att det är minusgrader.
Solen gör en varm i kroppen.
Idag var solen framme igen. Idag när jag tog en promenad till skolan så var det 16 minusgrader.
16 minusgrader gör ingenting så länge solen lyser.
Jag älskar vintern när solen lyser, minusgrader och frosten ligger överallt.
Utan solen på vinterhalvåret så skulle jag inte fungera...
Jag har visserligen en till sol i mitt liv.
Min storasyster.
Hon sprider också mycket kärlek och värme runt om sig.
Utan henne skulle jag absolut inte fungera<3
//syster 2
