Uppskattning
Har känt mig ganska så låg nu ett tag. Har haft mycket tankar som virvlat omkring i mitt huvud, jag vet varken in eller ut längre. Humöret svänger som en rattfyllerist! Hela tiden!
Tidigare idag kände jag mig nästan nykär och gick omkring och log för mig själv på jobbet. Det spratt i hela kroppen och jag ville bara kyssas och älska någon igen på nytt. En alldeles underbar känsla!
Men ack vad fort den försvann... Dagen har nu runnit ut till det att jag sitter här, trött och absolut ingen energi! Känns hur tråkigt som helst. Jag tror att jag vet vad det kan bero på men, det känns sjukt.
Har fått ganska mycket uppskattning den senaste tiden och vet att detta nu är slut. Antar att det är därför jag känner mig extra nere. Om man inte får den uppsakttningen hemma så kommer man att börja leta efter den någon annan stans. Och det är så fruktansvärt skönt att få känna sig värdig, att man är attraktiv.
Hur viktigt är det egentligen med uppskattning i ett förhållande?
För mig verkar det vara ganska så viktigt, men samtidigt så känns det som att jag inte riktigt kan ta emot det. Jag stöter bort det, varför?
Jag vill ju ha det, jag måste ha det. Kan det vara så att jag har svårt att tillåta den person jag älskar mest att komma mig riktigt in på skinnet, så jag trycker ifrån ist för att ta emot? Eller vill jag bara inte ta emot det längre? Är mina känslor äkta? Hur vet man det?
Jag vet att jag älskar dig, men hur vet jag det?
När det kommer till familjemedlemmar så vet jag precis hur jag ska uttrycka mig, varför jag älskar dem som jag gör. Men med dig så är det svårt. Varför älskar jag dig?
Om jag inte kan förklara det, är mina känslor verkligen äkta isf?
Måste man kunna förklara sin kärlek i ord?
Runt, runt, runt, runt & runt igen rullar mina tankar. Få dem att sluta.
//Syster1
Tidigare idag kände jag mig nästan nykär och gick omkring och log för mig själv på jobbet. Det spratt i hela kroppen och jag ville bara kyssas och älska någon igen på nytt. En alldeles underbar känsla!
Men ack vad fort den försvann... Dagen har nu runnit ut till det att jag sitter här, trött och absolut ingen energi! Känns hur tråkigt som helst. Jag tror att jag vet vad det kan bero på men, det känns sjukt.
Har fått ganska mycket uppskattning den senaste tiden och vet att detta nu är slut. Antar att det är därför jag känner mig extra nere. Om man inte får den uppsakttningen hemma så kommer man att börja leta efter den någon annan stans. Och det är så fruktansvärt skönt att få känna sig värdig, att man är attraktiv.
Hur viktigt är det egentligen med uppskattning i ett förhållande?
För mig verkar det vara ganska så viktigt, men samtidigt så känns det som att jag inte riktigt kan ta emot det. Jag stöter bort det, varför?
Jag vill ju ha det, jag måste ha det. Kan det vara så att jag har svårt att tillåta den person jag älskar mest att komma mig riktigt in på skinnet, så jag trycker ifrån ist för att ta emot? Eller vill jag bara inte ta emot det längre? Är mina känslor äkta? Hur vet man det?
Jag vet att jag älskar dig, men hur vet jag det?
När det kommer till familjemedlemmar så vet jag precis hur jag ska uttrycka mig, varför jag älskar dem som jag gör. Men med dig så är det svårt. Varför älskar jag dig?
Om jag inte kan förklara det, är mina känslor verkligen äkta isf?
Måste man kunna förklara sin kärlek i ord?
Runt, runt, runt, runt & runt igen rullar mina tankar. Få dem att sluta.
//Syster1
Kommentarer
Trackback
