två systrar

Något som jag skrev ner här om dagen kan ni ser nedanför strecket. Har börjat skriva ner mina ord på papper i några block... Ja, jag skriver några block. Jag har inte samlat allt på ett å samma ställe ifall att någon i familjen skulle hitta den och läsa alla mina ord om min smärta och om mamma... Sista meningen nedan vill jag ändra på och istället skriva var istället för är.



___________________________________________

Jag torkar mina tårar och trycker undan känslorna som fastnat så illa i bröstet. Det finns människor som säger att tiden läker alla sår. Jag skulle vilja hellre säga att tiden läker inte alla sår... Det har jag lärt mig nu. Det lättar på stenen men minnen och marddrömmar är något som man inte kan sudda ut. En lukt, en sak eller ett enda litet ord är allt som behövs för att, innan jag vet ordet av, kastas tillbaka, till det jag allra helst vill glömma.
Jag undrar när du kommer släppa taget, låta mig gå. Bli fri. Jag vill kunna gå den lyckliga vägen utan att du alltid drar ner mig igen med dina ord. Jag känner hur 1 steg fram alltid leder till att jag, på ett eller annat vis, halkar tillbaka. Du står alltid runt hörnet, kikar fram och kastar dina skuggor över mig. För att visa att makten är fortfarande i dina händer. Jag är bara en bricka i ditt sjuka spel...


___________________________________________


Hon har inte makten över mig längre. Det vet jag nu.





//syster 2