I min perfekta värld
Tänk om man levde i en perfekt värld. Skulle verkligen allt vara perfekt då? Vad menar man egentligen med "en perfekt värld"? Vad är det som gör världen så perfekt? Är det då man pratar om att frid på jorden, ingen fattigdom, ingen brottslighet, inga naturkatastrofer som kräver liv, inga miljöbovar eller menar man med att man helt enkelt ska vara lycklig med sitt liv? I sitt liv.
Jag tror att de flesta som pratar om den perfekta världen menar deras perfekta värld.
Min perfekta värld skulle se ut så här:
Jag skulle kunna vakna på morgonen utan att känna någon som helst ångest över att behöva möta mammas ögon. Jag skulle inte kunna känna ångest av att behöva vistas utomhus med mamma. Inte heller behöva skämmas för henne. Fast det klart, i min perfekta värld så skulle inte mamma kunna finnas för i min perfekta värld så finns det inga elaka människor, heller inga psykisk sjuka människor, precis som mamma är.
I min perfekta värld så skulle jag ha både självförtroende och självkänsla, vilket i sin tur skulle resultera med att min ångest försvann.
Tänk att någonsin få vakna upp och inte känna någon ångest. Bara det skulle göra mitt liv perfekt. Fast så är det ju ett kvarstående problem; mamma. Men om hon inte heller fanns så skulle ångesten försvinna, självkänslan och självförtroendet skulle komma tillbaka.
Jag skulle kunna vara lycklig.
Men oftast så drömmer man ju om det perfekta världen, precis som jag gör nu. För trots att man vill så gärna att den perfekta världen ska finnas där, så finns den bara i fantasin och i drömmarnas värld...
Jag tror att de flesta som pratar om den perfekta världen menar deras perfekta värld.
Min perfekta värld skulle se ut så här:
Jag skulle kunna vakna på morgonen utan att känna någon som helst ångest över att behöva möta mammas ögon. Jag skulle inte kunna känna ångest av att behöva vistas utomhus med mamma. Inte heller behöva skämmas för henne. Fast det klart, i min perfekta värld så skulle inte mamma kunna finnas för i min perfekta värld så finns det inga elaka människor, heller inga psykisk sjuka människor, precis som mamma är.
I min perfekta värld så skulle jag ha både självförtroende och självkänsla, vilket i sin tur skulle resultera med att min ångest försvann.
Tänk att någonsin få vakna upp och inte känna någon ångest. Bara det skulle göra mitt liv perfekt. Fast så är det ju ett kvarstående problem; mamma. Men om hon inte heller fanns så skulle ångesten försvinna, självkänslan och självförtroendet skulle komma tillbaka.
Jag skulle kunna vara lycklig.
Men oftast så drömmer man ju om det perfekta världen, precis som jag gör nu. För trots att man vill så gärna att den perfekta världen ska finnas där, så finns den bara i fantasin och i drömmarnas värld...
Kommentarer
Trackback
