Mitt
Hopp.
Kollade kontot häromdagen och hade alldeles för lite pengar. Någon hade tagit över 1000 kronor från kontot. Jag tänkte direkt på mamma. Jag åkte hem i hopp om att det faktiskt var mamma som hade tagit pengarna från kontot.
Förnekelse.
Hon förnekade först att hon hade tagit pengarna. Hon sa att det måste ha stått fel på kontoutdraget. Hur dum tror hon egentligen att jag är? Det är mycket sällan som det står fel på kontoutdraget, om ens det. Hon sa att hon skulle kolla internetbanken, vilket hon också gjorde men det tog ett antal timmar innan hon fegade ur sig sanningen.
Fördröjning.
Tre dagar har gått och mina pengar har ännu inte kommit in. "När behöver du dem?", "Kan jag sätta in dem på torsdag?"... Allt gör hon för att fördröja överföringen till mitt konto.
Snål.
Mamma har tjatat på mig att köpa nya jeans. Jag behöver inga jeans. Jag hatar jeans. Men hon har inte gett upp hoppet om att hennes dotter ska släppa joggingbyxorna och börja med jeans. Jeans på sommaren är det värsta jag vet. Men jag har väl till slut insett att jag behöver jeans. Så idag var vi nere på stan och kollade efter jeans. Mamma drog med mig till affärer där storvuxna människor går. Och då är det på bredden och inte på längden. Butiksbiträdet kommentera att jag hade för smala ben när jag provade en storlek som jag brukar ha. Mamma bara fnös och tittade surt. När jag väl hittade ett par så var de alldeles för dyra. Jag skulle ha råd med annat också men det var inget som mamma tänkte på. Så jag lät henne bli sur när jag sa NEJ till jeansen.
Pikar.
Sedan gick vi till en annan butik. Där mamma frågade vad deras största storlek var. Hela tiden gav hon mig pikar om hur tjock jag är. Visst, jag är tjock. Men jag är hennes dotter och en dotter ska inte bli trakasserad på det där sättet av hennes egna mamma. En mamma borde stötta. Inte säga: "det var den största storleken de hade", "Nu har du allt blivit tjock, tänk på vad du äter", "Kan du inte få på dig de byxorna får vi ju börja sy egna jeans som du kanske kan få på dig". Kul att höra sånt från ens egna mamma. Det är ju väldigt bra för min självkänsla och självförtroende.
Mitt.
Jag kommer att stänga av mammas tillgångar till mitt konto så att inga fler pengar kan bli överförda till hennes konto så att hon kan gotta sig med mina pengar. Jag tänker inte tillåtas att bli behandlad på detta sätt längre. En konfrontation är på väg. En explosion av känslor kommer komma upp. Mamma kommer bli ännu mer som ett monster när detta sker. Hon kommer ringa till varenda jävla kompis som har och beskylla sig och beklaga och säga att hon är sådan dålig mor till sina döttrar. Hennes kompisar ser inte sanningen. De vet inte vad som döljer sig under ytan. Bakom fasaden gömmer sig ett monster. Bakom stängda dörrar skulle de vara rädda för mamma, de skulle vilja låsa in henne lika mycket som jag vill låsa in henne på mentalsjukhus.
Kanske är bedrövligt att säga detta men så länge mamma finns så kan jag inte leva mitt liv, försöka gå ner i vikt, få ett jobb m.m
Kollade kontot häromdagen och hade alldeles för lite pengar. Någon hade tagit över 1000 kronor från kontot. Jag tänkte direkt på mamma. Jag åkte hem i hopp om att det faktiskt var mamma som hade tagit pengarna från kontot.
Förnekelse.
Hon förnekade först att hon hade tagit pengarna. Hon sa att det måste ha stått fel på kontoutdraget. Hur dum tror hon egentligen att jag är? Det är mycket sällan som det står fel på kontoutdraget, om ens det. Hon sa att hon skulle kolla internetbanken, vilket hon också gjorde men det tog ett antal timmar innan hon fegade ur sig sanningen.
Fördröjning.
Tre dagar har gått och mina pengar har ännu inte kommit in. "När behöver du dem?", "Kan jag sätta in dem på torsdag?"... Allt gör hon för att fördröja överföringen till mitt konto.
Snål.
Mamma har tjatat på mig att köpa nya jeans. Jag behöver inga jeans. Jag hatar jeans. Men hon har inte gett upp hoppet om att hennes dotter ska släppa joggingbyxorna och börja med jeans. Jeans på sommaren är det värsta jag vet. Men jag har väl till slut insett att jag behöver jeans. Så idag var vi nere på stan och kollade efter jeans. Mamma drog med mig till affärer där storvuxna människor går. Och då är det på bredden och inte på längden. Butiksbiträdet kommentera att jag hade för smala ben när jag provade en storlek som jag brukar ha. Mamma bara fnös och tittade surt. När jag väl hittade ett par så var de alldeles för dyra. Jag skulle ha råd med annat också men det var inget som mamma tänkte på. Så jag lät henne bli sur när jag sa NEJ till jeansen.
Pikar.
Sedan gick vi till en annan butik. Där mamma frågade vad deras största storlek var. Hela tiden gav hon mig pikar om hur tjock jag är. Visst, jag är tjock. Men jag är hennes dotter och en dotter ska inte bli trakasserad på det där sättet av hennes egna mamma. En mamma borde stötta. Inte säga: "det var den största storleken de hade", "Nu har du allt blivit tjock, tänk på vad du äter", "Kan du inte få på dig de byxorna får vi ju börja sy egna jeans som du kanske kan få på dig". Kul att höra sånt från ens egna mamma. Det är ju väldigt bra för min självkänsla och självförtroende.
Mitt.
Jag kommer att stänga av mammas tillgångar till mitt konto så att inga fler pengar kan bli överförda till hennes konto så att hon kan gotta sig med mina pengar. Jag tänker inte tillåtas att bli behandlad på detta sätt längre. En konfrontation är på väg. En explosion av känslor kommer komma upp. Mamma kommer bli ännu mer som ett monster när detta sker. Hon kommer ringa till varenda jävla kompis som har och beskylla sig och beklaga och säga att hon är sådan dålig mor till sina döttrar. Hennes kompisar ser inte sanningen. De vet inte vad som döljer sig under ytan. Bakom fasaden gömmer sig ett monster. Bakom stängda dörrar skulle de vara rädda för mamma, de skulle vilja låsa in henne lika mycket som jag vill låsa in henne på mentalsjukhus.
Kanske är bedrövligt att säga detta men så länge mamma finns så kan jag inte leva mitt liv, försöka gå ner i vikt, få ett jobb m.m
Kommentarer
Trackback
