There's just no words...
Då var studenten över. Hade det trevligt, drack mycket och skrattade. Jag trodde vi hade trevligt men det hela slutade med att jag välte ut alla drinkar på golvet och en person blev arg för att hon trodde jag hade gjort det med flit men det hade jag inte så jag blev sur på personen som inte trodde på mig. Hon blev helt nere och vägrade prata med mig. Vi skulle ha gått ut på krogen den kvällen men eftersom jag tydligen var sur och att hon tydligen hade förstört hela studenten. Men jag hade sagt tidigare på kvällen att jag tyckte det inte gjorde något att vi satt hemma hos henne under kvällen. Nu har hon hamnat i en depression och det verkar som våran vänskap är över.
Jag har berättat för personen att min ena syster tycker att denna person haft haft ett dåligt inflytande på mig och tycker att jag och denna person som jag känt i evigheter borde inte vara vänner längre. Jag trodde jag kunde prata med denna vän om det som min ena syster sa men det slutade med att hon hamnade i en deprission där hon säger att jag är bättre utan henne och att det är hon som förstör för mig. Hon säger även att hon bara är ett problem,ett skämt för mig och att jag inte tar henne på allvar.. Jag har försökt så jävla många gånger att säga att hon är inget problem, skämt och att jag tar henne på allvar. Jag säger sanningen om och om och om och om igen men det går bara inte in hos henne. Jag vet att hon har så många personliga problem men det är inte mycket som jag stör mig på hos henne. Men enligt henne så säger jag mycket utan att öppna munnen. Det är så hon tolkar mig. Jag antar att det har med kroppsspråket att göra. Och enligt henne har jag tydligen dolda aggressioner mot henne vilket jag inte fattar vart i helvete hon kan ha fått den idén ifrån. Okej, jag stör mig kanske på några saker men det är inte många och de sakerna har jag berättat för henne vad det är men tydligen duger inte de för henne. Tydligen så måste jag irritera mig ännu mer på henne för att det någonsin ska duga och vara nog.
Jag vet inte riktigt hur vår vänskap är just nu. Om den är slut eller inte. den kvällen så tog hon tillbaka extranyckeln som jag haft för att passa hennes lägenhet när hon är bortrest. När hon tog nyckeln den kvällen så sa hon att hon ville inte att jag skulle komma in hos henne dagen efter. Så jag antar att jag får lämna tillbaka de saker som jag har lånat från henne så att hon blir av med mig. Jag hoppas verkligen inte att den vänskap som varat från dagis och ända till studenten inte är över. För då vet jag inte vad jag gör. Hon är inte den enda med problem, jag har problem också. Personliga problem som går att fixa. Jag vill inte avsluta en vänskap för mina misstag.
Den kvällen slutade med att jag bara gick. Mina systrar kom och hämtade mig. Jag ville inte prata. Jag satt bara tyst i bilen och svarade kort på deras frågor. Höll tårarna borta för att inte visa någonting. Det var slutet på min student. Slutet på gymnasietiden.
Och kanske även slutet på en livslång vänskap.
Livet suger verkligen.
Jag har berättat för personen att min ena syster tycker att denna person haft haft ett dåligt inflytande på mig och tycker att jag och denna person som jag känt i evigheter borde inte vara vänner längre. Jag trodde jag kunde prata med denna vän om det som min ena syster sa men det slutade med att hon hamnade i en deprission där hon säger att jag är bättre utan henne och att det är hon som förstör för mig. Hon säger även att hon bara är ett problem,ett skämt för mig och att jag inte tar henne på allvar.. Jag har försökt så jävla många gånger att säga att hon är inget problem, skämt och att jag tar henne på allvar. Jag säger sanningen om och om och om och om igen men det går bara inte in hos henne. Jag vet att hon har så många personliga problem men det är inte mycket som jag stör mig på hos henne. Men enligt henne så säger jag mycket utan att öppna munnen. Det är så hon tolkar mig. Jag antar att det har med kroppsspråket att göra. Och enligt henne har jag tydligen dolda aggressioner mot henne vilket jag inte fattar vart i helvete hon kan ha fått den idén ifrån. Okej, jag stör mig kanske på några saker men det är inte många och de sakerna har jag berättat för henne vad det är men tydligen duger inte de för henne. Tydligen så måste jag irritera mig ännu mer på henne för att det någonsin ska duga och vara nog.
Jag vet inte riktigt hur vår vänskap är just nu. Om den är slut eller inte. den kvällen så tog hon tillbaka extranyckeln som jag haft för att passa hennes lägenhet när hon är bortrest. När hon tog nyckeln den kvällen så sa hon att hon ville inte att jag skulle komma in hos henne dagen efter. Så jag antar att jag får lämna tillbaka de saker som jag har lånat från henne så att hon blir av med mig. Jag hoppas verkligen inte att den vänskap som varat från dagis och ända till studenten inte är över. För då vet jag inte vad jag gör. Hon är inte den enda med problem, jag har problem också. Personliga problem som går att fixa. Jag vill inte avsluta en vänskap för mina misstag.
Den kvällen slutade med att jag bara gick. Mina systrar kom och hämtade mig. Jag ville inte prata. Jag satt bara tyst i bilen och svarade kort på deras frågor. Höll tårarna borta för att inte visa någonting. Det var slutet på min student. Slutet på gymnasietiden.
Och kanske även slutet på en livslång vänskap.
Livet suger verkligen.
Kommentarer
Trackback
