Gränser
Tydligen så har jag testat vart mammas gränser går. Hon pratade som vanligt med en av sina väninnor häromdagen om hur helgen varit. Jag har ingen aning om vad jag gjort för att jag ska ha pushat mamma till hennes "breaking point" men det är uppenbart att det inte är så svårt. Hon berättade iallafall för sin väninna om hur jag hade varit jobbig under helgen... Man blir som man umgås så vad hade hon förväntat sig? Ett underbarn? Ett UFO? Eller kanske en alien?
Till och med det snällaste, underbaraste, smartaste barnet skulle bli mentalt sjuk om den spenderade en dag med mamma.
Hemsk tanke men om SD anställde mamma så skulle alla som bor i Sverige (inkl helsvenskar) fly fort som faaaaaan ifrån Sverige. Ingen vill vara mammas barn. Ingen. Haha, jag tror faktiskt att idioterna som är med i SD skulle också fly. Fast det klart. Mentalt sjuka människor hör ju ihop med mentalt sjuka människor så de skulle nog passa bra ihop....
Titta! Nu hann jag snacka skit om SD också... Vilket som inte direkt var meningen men äsch, vad gör det om 100 år?
Jag spenderade hela lördagen med mamma. Hon sa under dagen att det var en mysig dag som vi hade. För mig var det totalt bullshit. Jag skulle faktiskt vara mer bekväm om jag satt som ett byte till en vithaj. Eller var i samma rum som Usama bin laden eller George W. Bush... Näh, mysigt var det inte men jag kan väl åtminstone erkänna att det var ganska trevligt ändå. Mamma kan ha sina stunder då det faktiskt går att umgås med henne.
Oj, nu tror jag att jag måste gå innan jag börjar skriva något snällt om henne. Det vore ju inte passande, eller hur?
Det finns ju inget trevligt att säga om henne....
Ha det gött!
