två systrar

                  

Jag ser tussilagon komma upp på vägkanterna, fjärilar komma förbi med vacklande vingtag och kanadagässen har samlats på badplatsen på andra sidan, detta gör mig påmind att våren kommer med en rasande fart. Snart kommer det blir allt grönare, ljusare och allt får liv igen efter en långoch hård vinter.


I början av maj månad så ska jag på släktkalas hos mormor och morfar. Jag vill ju dit för att träffa mormor och morfar och några av släkten men jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag är trött på att låtsas vara glad, för det är jag inte. Långt ifrån. Men jag vill heller inte berätta för människor, som inte har egentligen något med mitt liv att göra, hur jag mår och hur dessa månader har varit. Eller hur de senaste åren har varit för den delen.. Det har inte de någonting med att göra. Så jag sitter varje dag nu och funderar över hur jag ska göra.. Om jag ska hålla min vägg uppe och hålla upp min fasad för släkten eller om jag ska helt enkelt säga att det är ok men inget mer än så. Och så får jag väl hoppas på att det inte kommer några följfrågor angående mitt mående. Jag får fundera på hur jag ska göra.
En sak till som oroar mig är körkortet. Alla i släkten vet att jag inte tagit körkortet än, fastän det är över ett helt jävla år sedan... Var nära körkortet i oktober men blev ju deprimerad och sånt så det stannade ju upp helt och hållet. Hur fan ska jag kunna förkara det för dem? Får smått panik när jag tänker på det men det får gå. Jag får väl ta den smällen... 

Skulle skriva mer men det är snart dags för mat här HEMMA. Blir grillat idag.

Kanske skriver senare när datorn är ledig...

Ibland undrar jag vart i helvete jag hamnat egentligen, folk är fan inte riktigt kloka.... men som det sägs nedanför...


Bara le och låtsas som inget vore fel.





//Syster 2