Tillbaka?

Nu har jag varit frånvarande ganska länge. Syster 1 här, nu mera gravida syster1:)

Det känns helt underbart! Förutom kanske just idag..

Kanske för att det var första gången på väldigt länge någon frågade om JAG mådde bra. Inte min kropp, inte mitt älskade barn, utan hur jag mår.

Detta slog mig lite senare att jag inte frågat mig själv den frågan på väldigt länge. Det har nu resulterat i att jag sitter här och skriver av mig lite, för att kunna gråta en skvätt. Låter helt sjukt, men jag måste gråta. Kommer lättare när jag får skriva av mig lite samtidigt.

Det är inget som är fel, men jag oroar mig för framtiden, för vårat barn, för arbete, familj, vänner, boende. Okej, jag hade verkligen inte insett hur mycket jag tänker egentligen. Jag är helt slut. Trött i kropp och själ.

Just därför känns det så bra att kunna dela sina innersta känslor utan att någon dömmer.

Har just nu ont i magen och har en helvetisk halsbränna. Lyssnar på Adele, skön musik att ha rullande i bakgrunden.

Jag behöver komma bort, jag behöver bo där jag trivs. Eller iaf där jag inte blir påhoppad så fort som man visar näsan utanför dörren. Önskar med hela mitt hjärta att Tobias får fast på jobbet snart så att vi kan ta lån och köpa hus. Vårat hus, med egen tomt, egen parkering, där man kan be den som kommer och stör att dra åt helvete utan att få dåligt samvete!! Just nu skulle jag behöva ta mig en lång springtur i regnet. Problemet är att jag inte längre orkar springa och så regnar det inte.. i-landsproblem...

Jag har tak över huvudet och mat i köket, rent vatten, rena kläder, en hund och man som älskar mig. Familj och vänner jag älskar, jobb som jag verkligen trivs med, underbara kollegor. Jag är lyckligt lottad men det är väl kanske därför som våran j*vla granne går mig så fruktansvärt på nerverna.

JAG ÄR LYCKLIGT LOTTAD!

Jag har slutat gråta nu.. Jag är fortfarande helt slut, men vad gör det? Livet går vidare, och så måste även jag:)

Lämnar datorn, höjer volymen och tar mig och magen till köket för att förbereda middag till mig och min största kärlek!

Tack för att du finns!!

Syster 1 <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0