två systrar

Det är väl ändå mitt liv? Mitt liv som Jag ska ta hand om och vårda så gott jag kan. Jag tog mig från mamma till slut. Hade jag inte kommit därifrån så hade jag inte varit vid liv idag. Jag hade tagit livet av mig. Jag var nära flera gånger. Men jag tog mig därifrån. Jag överlevde den biten. Jag har ännu inte överlevt delen då jag ska börja må bättre och kunna gå vidare. Jag mår bättre. Det gör jag men det är långt ifrån bra. Att mamma nu har mitt nummer, känns fortfarande inte bra. Men jag har försökt att lugna ner mig och att inte tänka på det. För tänker jag på det så får jag ångest. Ångest för att det kanske kommer kännas som att jag blir tvingad till att svara när hon ringer eller svara på hennes sms när hon skriver. Det sitter fortfarande kvar. förr när jag bodde med henne så ringde hon väldigt ofta när jag var hos kompisar och om jag inte svarade första gången så var hon jättesur andra gången som hon ringde och jag svarade. Det sitter i. Känslan. det är något som man inte bara kan svepa under mattan och aldrig inse att det påverkat mig. För det har det. Jag vill inte ha någonting med mamma att göra. Hon är en främling för mig. Jag vill verkligen inte ha någonting med henne att göra. Mitt liv har blivit så mycket bättre utan henne. Jag har börjat kunna ta för mig av livet och det som livet har att erbjuda. Mitt självförtroende och självkänsla har förändrats till det bättre. Det är ganka sjukt att faktiskt säga det men utan mamma så har jag kunat börja leva. Jag lever mer och mer för varje dag, trots alla dessa mörka perioder i mitt liv.
Min andra syster sa förut att "det har ju faktiskt gått ett helt år..."... Och ja det har gått över ett år sedan jag flyttade men är det bara det här året som varit som räknas? Ska jag inte få ta igen alla de där 4 åren som jag spenderade genom att nästan ta livet av mig genom att skära mig i smyg och aldrig ta för mig av livet. det är inte att bara ta sig från en annan plats till en annan utan att man har mellanlandningar. Det måste få ta sig tid och det tar tid för mig.
Låt det ta tid för MIG!!


Är så trött att jag inte orkar skriva längre.

//Syster 2