I survived!
Skakade som ett löv, stammade, skrattade nervöst och mitt hjärta gick snabbare än ett x2000tåg(när det går som det ska) men jag klarade av det! Jag klarade av att vistas i samma rum som mamma och släkten! Grattis till mig! Fast jag hade gärna gjort det utan att ha skakat som ett löv. Hela vägen hemifrån och till mamma så skakade jag. Mina händer var så skakiga att jag var tvungen att hålla igång dem för att det inte skulle märkas. Och så pratade jag antingen snabbt eller så snubblade jag på orden så att det inte gick att förstå vad jag sa. Mamma fick ett grattis och en kram sedan var det trevliga byten av ord och mamma försökte få mig att boka in en tid då vi kunde fika i stan. Sa givetvis ja, för artighetens skull, men tänkte mer HELL TO THE NO, YOU CRAZY EVIL BITCH inne i mitt huvud. För jag tänker inte höra av mig till henne när jag är i samma stad som henne. Kommer aldrig att hända. Inte självmant iallafall. har jag väl kommit bort från henne så tänker jag inte boka nån jävla tid med henne för en fika. NO FREAKIN' WAY!
Hade förberett mig på alla frågor som jag var så säker på att de skulle komma just för att det var släkten och varje gång förut så har de frågat massa frågor. Speciellt om körkortet. Men igår så kom det inga frågor om körkortet. Som jag förberett mig på. Blev lite besviken men slapp det iallafall de frågorna denna gång. Igår frågade de mer om jobb, plugg och bostad. På de frågor som jag inte riktigt hade tränat på eller kommit på något bra svar.
Jag fick den känslan av släkten att de visste. De visste någonting om mig. Det var inte samma blickar som det alltid varit förut. Blev väldigt obekväm när jag fick den känslan men när jag satt och väntade på tåget på kvällen så tänkte jag att jag är heller inte samma person som jag var när jag träffade dom förra gången. Jag ser inte ut som då och jag har inte riktigt samma personlighet som jag hade då. Jag hade liksom på mig en tunika med en färg på! Bara det är ju genombrott! Annars blir det mycket svart, mörkblått och mörkgröna kläder som jag bär. bara för att inte synas så mycket. tycker inte om att synas mycket men jag förändrar mig sakta. Så kanske var det för att jag hade en ljus färg på tunikan eller så har mamma sagt någonting. Men för att jag inte ska bli för paranoid så tänker jag gå med tunikan, även om jag inte tror det men tyst, det behöver jag inte veta!
I övrigt så var det kul att träffa släkten ändå. Fick en födelsedagspresent av min morbror. ett jättefint halsband som var mer min stil. Annars brukar det vara guld eller silver kedjor med massa grejer som jag inte tycker så mycket om men detta halsband hade ett läderband och sen var själva smycket i silver, vilket som var mer mig. Jag gillar när det är svart. och svart och silver passar bra ihop så jag är jätteglad över presenten.
Nästa gång jag träffar mamma, hade jag hoppats skulle dröja men om 2 veckor är det marknad i staden som mormor och morfar bor. Dit ska mamma. Jag lovade mormor att komma dit så jag har inget annat val. Men ska försöka låna kompisens cykel ut dit så kan jag skylla på att jag inte fick låna den så länge. Eller så åker jag dit nån dag innan själva marknaden för att slippa mamma. Då kommer jag även få presenter av släkten. fyller ju år till veckan men har ingen aning om vad jag önskar mig. Är inte så jäkla glad över att fylla år heller. Allt blir ju dyrare. Speciellt att åka med buss och tåg. att det ska behöva va så dyrt med att fylla 20. Tycker de kan höja gränsen till allt det dyra till åtminstone 25. Låter väl bra, eller?
Aja, möte i morgon så jag måste sova! Men jag överlevde iallafall gårdagen och jag kanske är starkare än vad jag tror. Kanske är det dags att börja tro på mig själv istället för att inte göra det.
Jag har varit min värsta kritiker och fiende tillräckligt nu så det kanske är dags att vifta med den vita flaggan och få lite fred mellan mig och mig själv!
God natt!
//syster 2
Hade förberett mig på alla frågor som jag var så säker på att de skulle komma just för att det var släkten och varje gång förut så har de frågat massa frågor. Speciellt om körkortet. Men igår så kom det inga frågor om körkortet. Som jag förberett mig på. Blev lite besviken men slapp det iallafall de frågorna denna gång. Igår frågade de mer om jobb, plugg och bostad. På de frågor som jag inte riktigt hade tränat på eller kommit på något bra svar.
Jag fick den känslan av släkten att de visste. De visste någonting om mig. Det var inte samma blickar som det alltid varit förut. Blev väldigt obekväm när jag fick den känslan men när jag satt och väntade på tåget på kvällen så tänkte jag att jag är heller inte samma person som jag var när jag träffade dom förra gången. Jag ser inte ut som då och jag har inte riktigt samma personlighet som jag hade då. Jag hade liksom på mig en tunika med en färg på! Bara det är ju genombrott! Annars blir det mycket svart, mörkblått och mörkgröna kläder som jag bär. bara för att inte synas så mycket. tycker inte om att synas mycket men jag förändrar mig sakta. Så kanske var det för att jag hade en ljus färg på tunikan eller så har mamma sagt någonting. Men för att jag inte ska bli för paranoid så tänker jag gå med tunikan, även om jag inte tror det men tyst, det behöver jag inte veta!
I övrigt så var det kul att träffa släkten ändå. Fick en födelsedagspresent av min morbror. ett jättefint halsband som var mer min stil. Annars brukar det vara guld eller silver kedjor med massa grejer som jag inte tycker så mycket om men detta halsband hade ett läderband och sen var själva smycket i silver, vilket som var mer mig. Jag gillar när det är svart. och svart och silver passar bra ihop så jag är jätteglad över presenten.
Nästa gång jag träffar mamma, hade jag hoppats skulle dröja men om 2 veckor är det marknad i staden som mormor och morfar bor. Dit ska mamma. Jag lovade mormor att komma dit så jag har inget annat val. Men ska försöka låna kompisens cykel ut dit så kan jag skylla på att jag inte fick låna den så länge. Eller så åker jag dit nån dag innan själva marknaden för att slippa mamma. Då kommer jag även få presenter av släkten. fyller ju år till veckan men har ingen aning om vad jag önskar mig. Är inte så jäkla glad över att fylla år heller. Allt blir ju dyrare. Speciellt att åka med buss och tåg. att det ska behöva va så dyrt med att fylla 20. Tycker de kan höja gränsen till allt det dyra till åtminstone 25. Låter väl bra, eller?
Aja, möte i morgon så jag måste sova! Men jag överlevde iallafall gårdagen och jag kanske är starkare än vad jag tror. Kanske är det dags att börja tro på mig själv istället för att inte göra det.
Jag har varit min värsta kritiker och fiende tillräckligt nu så det kanske är dags att vifta med den vita flaggan och få lite fred mellan mig och mig själv!
God natt!
//syster 2
Kommentarer
Trackback
