två systrar

Ibland rinner bara bägaren över!! Är så trött på alla krav som ställs på mig/familjen. Först var det krav på att det skulle bli ett barn, stress stress stress. Blev tjat redan direkt när vi gick ut med att vi skulle ha barn, det var ju alldeles för länge kvar, bebisen skulle komma nu! Och det blev ju såklart bara värre ju närmre d-dagen kom.. Kändes verkligen skit jobbigt att man inte ens kunde få gå hela graviditeten innan det blev tjat om att jag skulle äta stark mat, gå långa promenader,.ha sex för att förlossningen skulle komma igång. Ett barn i magen kommer när det är klart! Vilket en del hade fruktansvärt svårt att förstå, tyvärr.. Det räckte inte med att jag själv längtade ihjäl mig efter det lilla knytet i magen, längtan efteratt få hålla den i min famn, och förklara min kärlek till den. Utan omgivningen var konstant tvugna att varje gång påpeka att den minsann kunde komma nu.. Pust.. Men dagen kom tillslut, och jag kände att tjate nu attt äntligen hade fått ett slut. Men herregud, det hade tydligen bara börjat! Det började med att varje liten människa hade åsikter om när det skulle ätas, sovas, skrattas,.skitas, inte ens det fick vi.göra ifred.. Jag kanske vet nu att det hade varit bättre om jag varit hård från början, men min svärfamilj är verkligen inte så lät t att handskas med.. Sen var det en massa stress om att lillen skulle börja äta vanlig mat, gå springa, prata. Allt är bara stress. Just nu är det jobbigaste att min makes föräldrar påpekar varje gång vi.ses om hur lik lillen är sin pappa, på alla sätt. Tro mig,.det gör mig glad att han är lik sin far, det är ju trots allt honom jag älskar. Det som stör mig är väl att det ska visas kort, jämföras minnen,.flera gånger om dagen för att på ngot vi om s överbevisa mig att han är precis som sin pappa. Min önskan är att våran son ska få växa upp och bli vad han vill, få ha vilka drömmar som helst och våga göra det han brinner för! Fortsättning följer!! // bitter syster 1