Tappat motivationen
hade hittat den bästa motiveringen för mig själv att må bättre och ändra lite i mitt liv men POFF! så försvann den motivationen och nu sitter jag å slöar framför tv'n. hela veckan hade jag motivationen och gick en timmes promenader varje kväll för att rensa hjärnan. men ikväll känns det omöjligt, helt jävla omöjligt. motivationen var ju att faktiskt kunna träffa mamma om några veckor på ett kalas och bevisa för henne, en gång för alla att jag kan! jag hörde nästan varje dag från henne hur fet jag var, att jag borde gå ner i vikt så att jag inte sitter plötsligt och väger 500 kg med diabetes. hon sa det ofta, och klankade ner på vissa släktingar som hade diabetes och övervikt. jag vill kunna komma dit på kalaset i klänningen som jag köpte för flera månader sen och visa upp en helt ny sida av mig så hon kan trycka ner orden i halsen och kvävas. ingen tycker det är kul att höra det hon sa, ingen gillar att höra orden " vad du blivit fet, passa dig så att du inte blir som ------, för då kommer du aldrig av med fettet." jag vet redan att jag är fet, jag kollar mig i spegeln och ser inte något annat än det där feta. jag ser inte att det där är jag, den där feta flodhästen som gör att golvet skakar så folk tror att det har blivit jordbävning. okej inte så farligt är det men en fet flodhäst är jag. det kan ingen förneka. det skulle också vara bra att få den förändringen och visa, inte bara för mamma, utan för resten av familjen och släkten. jag har alltid varit den knubbiga, feta men vill ändra det så jag kan bevisa för andra att jag faktiskt kan. nu är det ju bara att övertyga mig själv också. förändra ditt liv! skulle jag haft en enda chans att prata med mitt gamla jag när jag började sjuan så hade jag slagit mig själv hårt och sagt till mig själv att det fanns bättre saker att dämpa allt det som gjorde ont med. och pluggat mer...det var allt// syster 2
Kommentarer
Trackback
